kjol

Substantiv

kjol

uttal: /ɕuːl/

klädesplagg som bärs från höftpartiet (och ner över benen), men utan sydda ben

Den där kjolen var allt lite lågt skuren.

en kjol

Etymologi

Belagt sedan 1673. Kortform av kjortel. Troligen har denna form bildats utifrån en förenkling av konsonantklustret i pluralformen kjortlar till kjolar.

Besläktade ord

kjortel

Sammansättnngar

helcirkelkjol
kjolfåll
kjoltyg
underkjol

Översättningar

klädesplagg

baskiska: gona^(eu)
bokmål: skjørt n
danska: nederdel
engelska: skirt^(en)
finska: hame^(fi)
franska: jupe^(fr) f
japanska: スカート

nynorska: skjørt n
polska: spódnica^(pl)
ryska: юбка^(ru)
tjeckiska: sukně^(cs) f
tyska: Rock^(de) m
ungerska: szoknya^(hu)