klander

Substantiv

klander

  1. kritik, invändning, besvär, överklagan
    1835 (28 dec): Bihang till Sweriges Stats-Tidning N:o 300 (Post- och Inrikes Tidningar):
    Åkommer ej klander af Patentet inom ofwanbestämda tid, äger widare talan derå ej rum.
    Besläktade ord: klandra, klanderfri, klandervärd

Synonymer

kritik, förebråelse

Översättningar
  • polska: nagana (pl)
  • tyska: Tadel (de) m, Rüge (de) f, Rüffel m