kluvenhet

Substantiv

kluvenhet

  1. det att vara kluven
    Jaget tycks vara plågat av en kluvenhet mellan själväckel och självhävdelse, mellan en blygt räddhågad isolering och en längtan efter att vara bekräftad och älskad.
    Stockholmsutställningen 1897 speglade sekelskiftets kluvenhet mellan tradition och modernitet.

Synonymer

vankelmod, ambivalens, tveksamhet, tvekan, obeslutsamhet

Översättningar
  • polska: rozdwojenie, rozterka, niezdecydowanie (pl)