kniv

Substantiv

kniv

uttal:

ett vasst redskap eller ett vapen; används bland annat vid måltider för att skära födoämnen

Sammansättningar: bordskniv, brevkniv, brödkniv, dessertkniv, faskinkniv, fickkniv, fruktkniv, knivattack, knivbråk, knivdrama, knivdåd, knivblad, knivhot, knivhota, knivmord, knivmörda, knivmördare, knivskärning, knivslagsmål, knivspets, kökskniv, morakniv, ostronkniv, pennkniv, plastkniv, smörkniv, träkniv

Synonymer

förskärare, dolk

Översättningar

redskap

albanska: thika
armeniska: դանակ^(hy) (danak)
bokmål: kniv^(no) m
danska: kniv^(da)
engelska: knife^(en)
estniska: nu^(et)
finska: veitsi^(fi)
franska: couteau^(fr) m
färöiska: knívur m

isländska: hnífur^(is) m
italienska: coltello^(it)
lingala: mbɛlí
malajiska: pisau
nederländska: mes^(nl)
nynorska: kniv m
polska: nóż^(pl)
ryska: нож^(ru) (nož)
spanska: cuchillo^(es) m
tyska: Messer^(de) n