koka

Verb

koka

(om en vätska) ha tillräckligt hög temperatur för att det spontant ska bildas bubblor av ånga i hela vätskevolymen
(matlagning) låta någon matvara befinna sig i vatten som kokar (enl. ovan) med syfte att tillaga denna
(vardagligt) vara mycket arg eller ilsken
(vardagligt) känna sig mycket varm

Synonymer

Etymologi

Av fornsvenska koka. Via medellågtyska koken av latinska coquere.

Sammansättningar

stormkoka
småkoka

Besläktade ord

kok

Fraser

koka av ilska
koka ihop
koka in
koka soppa på en spik
koka torr
koka upp
nu är det kokta fläsket stekt

Översättningar

om en vätska

engelska: boil^(en)
finska: kiehua^(fi)
franska: bouillir^(fr)

japanska: 沸騰する (ふっとうする, futtou suru)
ryska: кипеть^(ru)
tyska: kochen^(de), sieden^(de)

matlagning

engelska: boil^(en)
finska: keittää^(fi)
franska: bouillir^(fr)

isländska: elda^(is), sjóða^(is), matreiða
ryska: кипятить, варить
tyska: kochen^(de)

vara mycket arg eller ilsken

franska: bouillir^(fr)
ryska: кипеть^(ru), кипятиться

tyska: kochen^(de)

Se även

Substantiv

koka

stor klump av jord som uppstår vid plogning av en åker; jordkoka

Översättningar

Översättningar

tyska: Erdklumpen m, Scholle^(de) f