kola

Substantiv

kola

slags karamell som kokas med choklad eller kakaopulver och grädde; smak av denna karamell
seg typ av godis

Jag äter kola varje lördag.
sorts läsk

Han drack en hel kola efter att ha tränat

Varianter: cola
(slang) kokain

Synonymer

gräddkola, dö

Översättningar

en gräddig godissmak

engelska: toffee^(en)

ryska: ирис^(ru) m
tyska: Sahnebonbon^(de) n

en godistyp

engelska: fudge^(en)

en sorts läsk

engelska: coke^(en), cola^(en)
franska: coca^(fr) m

japanska: コーラ^(ja) (kōra)
tyska: Cola^(de) f

Verb

kola

tillverka träkol in en mila

Etymologi: Av fornsvenska kola. Avledning till kol med verbsuffixet -a.
(slang) dö, avlida

Vanliga konstruktioner: kola av, kola vippen

Etymologi: Av finska kuolla (”dö”).

Översättningar

tillverka träkol in en mila

tyska: verkohlen

dö, avlida

tyska: abkratzen^(de)