kollega

Substantiv

kollega

  1. arbetskamrat; person som arbetar på samma arbetsplats
    Etymologi: Från latinets collēga. Plural på -er influerad av latinska pluralformen collēgae.

Synonymer

yrkesbroder, arbetskamrat, medarbetare

Grammatik

Språkrådet kommenterar de alternativa stavningarna för plural: Heter det kolleger eller kollegor?

Se även

arbetskamrat
  • arabiska: زميل m (zamiil), زميلة f (zamiila)
  • armeniska: գործընկեր (gortsenker)
  • bokmål: kollega (no) m
  • bulgariska: колега (bg) m (koléga)
  • danska: kollega (da)
  • engelska: colleague (en), coworker (en), workmate (en), confrere (en), cohort (en)
  • esperanto: kolgego
  • finska: kollega (fi), virkaveli, virkatoveri
  • franska: collègue (fr) (1), confrère (fr)
  • hebreiska: עמית (he)
  • italienska: collega (it)
  • kroatiska: kolega, kolega
  • nederländska: collega (nl)
  • portugisiska: colega (pt)
  • tjeckiska: kolega (cs) m
  • tyska: Kollege (de) m, Kollegin (de) f