konsonant
Substantiv
konsonant
- (lingvistik) språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret
- bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.
Antonymer
Sammansättningar
- konsonantfonem
- konsonantkombination
Hyperonymer
- språkljud
Hyponymer
- språkljud
Översättningar
språkljud
- engelska: consonant (en)
- finska: : konsonantti (fi), kerake (fi)
- franska: consonne (fr) f
- polska: spółgłoska (pl) f
- tyska: Konsonant (de) m, Mitlaut (de) m
bokstav
- engelska: consonant (en)
- finska: : konsonantti (fi), kerake (fi)
- franska: consonne (fr) f
- polska: spółgłoska (pl) f
- tyska: Konsonant (de) m, Mitlaut (de) m