konstaterande

Adjektiv

konstaterande

1. presensparticip av konstatera

Substantiv

konstaterande

1. det att konstatera

   2009 (23 sep): Saft - röd 09 (Göteborgs-Posten):

   Från panelen hördes ett antal bläh och usch som blandades med ett och annat välljudande mmm och konstateranden "jättegod" och "perfekt".

   2010 (26 nov): Vald statschef rimligare (Hallandsposten):

   Det svenska kungahuset är populärt. Det får dock inte hindra konstaterandet att monarkin är otidsenlig i en modern demokrati.

Synonymer