kontor

Substantiv

kontor

/skrivbordsbaserad/ arbetsplats, särskilt inom företag eller organisation, då dels om en enskild anställds arbetsrum och dels om själva byggnaden

Han är på sitt kontor.

Jag åker till kontoret i kväll.

Etymologi: Via tyska Kontor., av franska comptoir, från italienska contore, från latinska computāre (”kalkylera, beräkna”).

Besläktade ord: kontorisera, kontorist

Synonymer

byrå, tjänsterum

Sammansättningar

hemmakontor
huvudkontor
kontorsanställd
kontorsarbete
kontorsarbetare
kontorsbyggnad
kontorschef
kontorsmiljö
kontorsmaterial
kontorsråtta
kontorsvaror
kontorsyta
medborgarkontor

Översättningar

Översättningar

bokmål: kontor^(no)
engelska: office^(en)
finska: konttori^(fi), toimisto^(fi)
franska: bureau^(fr) m

japanska: (enskilt rum) 事務室 (じむしつ, jimushitsu), 事務所^(ja) (じむしょ, jimusho), 職場 (しょくば, shokuba)
nynorska: kontor
polska: biuro^(pl)
tyska: Büro^(de) n, Kontor n

Wikipedia har en artikel om: kontor