kröning

Substantiv

kröning

  1. den ceremoni vid vilken en monark tillträder

Se även

Översättningar
  • afrikaans: bekroning
  • arabiska: تَتْوِيج m (tatwīj)
  • bulgariska: коронация f (koronacija)
  • danska: kroning u
  • engelska: coronation (en)
  • finska: kruunajaiset (fi)
  • franska: couronnement (fr) m, intronisation (fr) f
  • katalanska: coronació f
  • kinesiska: 加冕 (zh) (jiāmiǎn)
  • nederländska: kroning (nl) f
  • occitanska: coronament (oc) m
  • polska: koronacja f
  • portugisiska: coroação (pt)
  • spanska: coronación f
  • tjeckiska: korunovace f
  • tyska: Krönung (de) f
  • ungerska: koronázás (hu)