kråka

Gråkråka

Substantiv

kråka

uttal: /'kroːˌka/

en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka

1906-1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:

Han vände sig om och såg, att en kråka hade gripit tag i hans skjortlinning.
(ålderdomligt) typ av kvinnohatt
mindre markering med penna; signatur

- Kan du vara snäll och sätta en kråka här på pappret.
en bit torkat snor; snorkråka

Flickan petade fram en stor kråka ur vänstra näsborren.

Sammansättningar: blåkråka, kråkbär, kråkfåglar, kråkfötter, kråksång, kråkunge, snorkråka, spillkråka

Fraser: det fina i kråksången, elda för kråkorna, skriva som en kråka

Etymologi

Fornsvenska krāka = isländska kráka, danska krage, till en germansk stam *kræk- eller med k-suffix (vanligt i djurnamn) till *kræ- i det västgermanska ordet för 'kråka': fornsaxiska krâia, fornhögtyska även krāwa (tyska Krähe), fornengelska cráwe (engelska crow), med motsvarande verb: tyska krähen och så vidare; i båda fallen ljudhärmande, indoeuropeiskt *grē(g)-.

Översättningar

fågel

bokmål: kråke^(no) mf
danska: krage^(da)
engelska: carrion crow^(en)
finska: varis^(fi)
franska: corbeau^(fr) m, corbeille^(fr) f
japanska: 烏^(ja), 鴉^(ja)
lulesamiska: vuoratjis

nynorska: kråke f
polska: wrona^(pl) f
ryska: ворона^(ru) f (varóna)
tyska: Krähe^(de)
wolof: baaxoñ^(wo)
yoruba: kannakanna

Wikipedia har en artikel om: kråka