krumelur

Substantiv

krumelur u

1. skrivtecken utan betydelse; bokstav, symbol eller tecken vars betydelse är okänd eller inte helt uppenbar för betraktaren

   1868: Mäster Olofs Bröllop (i Svenska Familj-Journalen, Band VII, årgång 1868), Carl Georg Starbäck:

   Det vill säga, der hafven j gjort en krumelur, som icke fanden i helvetet kan begripa ...

2. (utsmyckande) linje som påminner om snäckas form; slingrande prydning

   1880-talet: Likt och olikt, August Strindberg:

   Farstun är vitrappad, men utan ett spår till målning, icke en list, icke den minsta krumelur.

3. person som uppfattas som udda eller annorlunda i något avseende

   2009: Rasmus Lindberg har hittat formen (Norrbottens-Kuriren):

   ...sin tacksamma roll som Sören, den ensamme och åldrige som ser tillbaka på sitt liv med viss sorg, men som ändå har förmågan att älska och glädjas med de unga. En hygglig karl, en krumelur man gärna tycker om.

   Etymologi: Av krum ("böjd", "krokig"). Första betydelsen först belagd på 1780-talet.

Synonymer