kullerbytta

Substantiv

kullerbytta

1. rörelse där utövaren sätter händerna mot marken och rullar över ryggen; (bildligt) plötslig vändning

   1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:

   Somliga slogo en lång rad av kullerbyttor, andra veko ihop sig och rullade framåt som hjul, en stod på ett ben och svingade runt, en gick på framfötterna.

   Fraser: logisk kullerbytta, slå en kullerbytta

   Etymologi: Av franska culbuter (”ramla på bakändan”), sammansatt av cul (”bakdel”) och buter (”snava, ramla”)

Synonymer