kunnig

Adjektiv

kunnig

  1. (om personer) som kan, som har kunskap, duktig, skicklig
    Sammansättningar: fåkunnig, sakkunnig, simkunnig
  2. (ålderdomligt, om upplysningar) känd, bekant
    1917: "Efesierbrevet 3:10", Bibeln:
    Ty Gud ville att hans mångfaldiga visdom nu, i och genom församlingen, skulle bliva kunnig för furstarna och väldigheterna i den himmelska världen.
    Sammansättningar: namnkunnig

Synonymer

bevandrad, bildad, professionell, påläst, duktig, kapabel, skicklig, erfaren, kompetent, förfaren, vetande, lärd

som kan, som har kunskap
  • engelska: knowledgeable (en), proficient (en)
  • polska: biegły (pl), doświadczony (pl)
  • tigrinska: ፈላጥ mf sing.
  • tyska: kundig (de), kompetent (de)
känd, bekant
  • polska: znany (pl)