kust

Substantiv

kust

  1. landområde som ligger i närheten av ett hav
    1892: Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling, Otto Wilhelm Ålund:
    Under ett af sina ströftåg fick Balboa af en cazik höra berättas om ett sex dagsresor därifrån mot söder beläget stort haf, på hvars kust låge ett ännu mycket guldrikare land.
    1934: Svenska Turistföreningens årsskrift:
    Ty sillen hade börjat gå till vid Hallands och Bohusläns kuster i förut aldrig sedda mängder.

Synonymer

strandlinje

Sammansättningar

  • kustartilleri
  • kustbevakning
  • kustbygd
  • kustkedja
  • kustklimat
  • kustlinje
  • kustnivå
  • kustnära
  • kustregion
  • kustremsa
  • kuststad
  • kuststräcka
  • kustvakt
  • kustväder
  • havskust
  • nordkust
  • ostkust
  • sydkust
  • västkust

Fraser

Översättningar
  • bokmål: kyst (no) m
  • bosniska: obala f
  • danska: kyst (da) u
  • engelska: coast (en)
  • franska: côte (fr) f
  • isländska: strönd (is) f
  • japanska: 沿海 (ja) (えんかい (ja), enkai)
  • katalanska: costa (ca)
  • nederländska: kust (nl)
  • nynorska: kyst m
  • polska: wybrzeże (pl) n
  • portugisiska: costa (pt)
  • ryska: побережье (ru) n, берег (ru)
  • spanska: costa (es)
  • tyska: Küste (de) f