låda

Substantiv

låda

  1. mindre behållare för föremål, formad som ett rätblock och ofta försedd med lock, vanligt förekommande som utdragbart förvaringsutrymme i möbler, byrålåda; även maträtt tillagad i lådliknande kärl, rotsakslåda, makaronilåda
    1915: Sommarhushållning (Bonniers Månadshäften):
    Av socker är lämpligt att köpa in en låda bitsocker, det blir billigare per låda än kilovis.
    Sammansättningar: byrålåda, leksandlåda, verktygslåda
    Fraser: hålla låda (tala ingående och utdraget om något (sen 1906)), (dyka upp) som gubben i lådan (dyka upp oväntat), svarta lådan (allmän benämning på färdskrivare särskilt i flygplan)
    Etymologi: Sen fornsvenska lada, av lågtyska lade med samma betydelse och laden "bod, butik". Besläktat med lada, last, ladda m.fl.
    Se även: boklåda, vidlåda

Synonymer

skrin, box, ask, tråg, kartong

fyrkantig behållare
  • danska: kasse (da) u, æske u
  • engelska: box (en)
  • finska: laatikko (fi)
  • franska: caisse (fr) f, boite (fr) f
  • japanska: 箱 (ja) (はこ, hako)
  • lakota: ophíye
  • nederländska: doos (nl) u
  • ryska: ящик (ru)
  • spanska: caja (es) f
  • tyska: Kiste (de) f, Lade (de) f, Schachtel (de) f, Schublade (de) f

Verb

låda

  1. fästa eller klibba fast vid något
    1993: Händelser vid vatten, Kerstin Ekman:
    När hon slog upp den bibel hon hittat i sågspånet verkade den obläddrad. De tunna bladen lådde vid varandra.
    2009: Äta djur, Jonathan Safran Foer:
    Dess stora fönster vette ut mot gatan, och snöflingorna lådde vid dem i flera sekunder innan de gled nerför glaset.
fästa eller klibba fast vid något
  • franska: se coller (fr)