logik

Substantiv

logik

• uttal: /lɔˈgiːk/

1. (vetenskaper) vetenskapen om resonerande (tänkande) på sådant sätt att slutsatser helt säkert är sanna, under förutsättning att premisserna de grundar sig på är sanna

   Bland logikens mest grundläggande lagar återfinns de Morgans två lagar.

2. (vardagligt) det att något förefaller rimligt

   Det finns ingen logik i ditt påstående!

3. en typ av formellt system som studeras inom vetenskapen logik

   Några exempel på logiker är: satslogik, predikatlogik och intuisionistisk logik.

Synonymer

följdriktighet

Etymologi

I svenskan sedan 1636. Från latinets logica, från grekiska λογική, femininum av λογικός, ytterst från λόγος, "ord", "förnuft" (jämför t.ex. lexikon och latinets legere, varav bl.a. lektion). Jämför logistik.

Besläktade ord

• logisk
• logiker