luktcell

Substantiv

luktcell

1. (fysiologi) (primär) sinnescell, belägen i luktepitelet i näshålans tak, i form av en nervcell med kemoreceptorer belägna transmembrant på det tiotal cilier som utgår från nervcellens dendrit; de samlade luktcellerna står för människans (och andra djurs) luktsinne

   Luktcellernas sinnesreceptorer (luktreceptorerna) är G-proteinkopplade membranproteiner.

   Varje luktcell uttrycker endast en sorts receptor.

   Se även: luktreceptor, mitralcell