lunga

Substantiv

lunga

  1. organ hos de ryggradsdjur som andas luft, som har som främsta uppgift att syresätta blodet och avsöndra vissa restprodukter, framförallt koldioxid
    Sammansättningar: lunginflammation
organ
  • armeniska: թոք (tok)
  • baskiska: birika (eu)
  • bokmål: lunge m
  • danska: lunge (da) u
  • engelska: lung (en)
  • franska: poumon (fr) m
  • grekiska: πνεύμονας (el) m
  • isländska: lunga (is) n
  • italienska: polmone (it) m
  • japanska: (ja) (はい, hai)
  • klassisk grekiska: πλεύμων m, πνεύμων m
  • latin: pulmo m
  • nynorska: lunge f
  • polska: płuco (pl) n
  • ryska: лёгкое (ru) n
  • spanska: pulmón (es) m
  • tyska: Lunge (de) f, Lungenflügel m