Etymologi: Av fornnordiska menska, ytterst av urgermanska *manniskaz.
Användning:Mänska uppfattas ibland som en något vardaglig eller talspråklig variant av människa, men är en egen avgrening ur roten *manniskaz, och förekommer även i äldre texter, se t.ex. psalmen Mänska, jord du måste bliva.