måtta

Substantiv

måtta

1. det att inte gå till överdrift; det att hålla sig inom gränserna för vad som är lagom, passande eller lämpligt

   Skotta med måtta - annars skadas taket.

   Besläktade ord: måttfull, måttlig, måttlös, omåttlig, övermåttan

   Sammansättningar: medelmåtta

   Vanliga konstruktioner: måtta på något, hålla måtta, med måtta, utan måtta, över måtta

Synonymer

återhållsamhet, måttfullhet, moderation, hejd, sikta, måttlighet