magnet
Substantiv
magnet
- (fysik) kropp som ger upphov till ett magnetfält
- Tidiga kompassnålar bestod av magneter som tillverkats av järn med någon procent kol, och segelsten.
- Sammansättningar: elektromagnet, hästskomagnet, kylskåpsmagnet, magnetfält, magnetpol, stavmagnet
- Besläktade ord: magnetisk, magnetism
Översättningar
kropp som ger upphov till ett magnetfält
- engelska: magnet (en)
- franska: aimant (fr) m
- spanska: imán (es) m
- tyska: Magnet (de) m
