markors

Substantiv

markors

  1. (folktro) (ritat eller inristat) pentagram eller liknande som skydd mot maran
    1975: Hågkomster från nordliga nejder, Samuli Paulaharju, William Snell:
    I mången husmors ladugårdstak hängde ständigt ett markors och psalmboksblad, bitar ur ett av åskan splittrat träd, eller hade man en kniv stucken i väggen.
  2. böjningsform av marka