marsch

Interjektion

marsch

1. (militärt) ett kommando inom militären för att börja marschera eller ändra marschriktning

   Avdelning framåt marsch!

2. (mer allmänt) en order att ge sig i väg eller lämna nuvarande ställe

   1963: Fyrspannet, Barbara Winckelmann:

   Se så, marsch i säng nu båda två.

Etymologi: Av franska marche, imperativ av marcher ("marschera").

Fraser: marsch pannkaka

Substantiv

marsch

• uttal: /marɧ/

1. förflyttning till fots

   Sammansättningar: avmarsch, bakmarsch, bortmarsch, dagsmarsch, flankmarsch, frammarsch, fältmarsch, förbimarsch, galoppmarsch, generalmarsch, genommarsch, geradmarsch, ilmarsch, inmarsch, kontramarsch, krigsmarsch, linjemarsch, nattmarsch, nedmarsch, paradmarsch, rekrytmarsch, språngmarsch, tillbakamarsch, tågmarsch, uppmarsch, utmarsch

2. musikgenre med rytm som lämpar sig att marschera till

3. musikstycke av genren marschmusik

   Sammansättningar: brudmarsch, bröllopsmarsch, festmarsch, intågsmarsch, krigsmarsch, kröningsmarsch, paradmarsch, ridmarsch, sorgmarsch, triumfmarsch

Etymologi: Av franska marche, av marcher ("marschera").

Besläktade ord: marschera

Synonymer

marschmusik