mat

Substantiv

mat u

• uttal: /'mɑːt/

1. samlingsnamn för (särskilt fasta) kemiska ämnen som främst djur intager i syfte att kunna erhålla energi och byggnadsmaterial från dem

   Besläktade ord: mata, matig

   Sammansättningar: barnmat, basmat, burkmat, dietmat, färdigmat, hundmat, julmat, kalasmat, kattmat, koschermat, kvällsmat, matberedare, matbord, matbröd, matcirkeln, matfett, matfriare, matförgiftad, matförgiftning, matförråd, matgäst, mathiss, mathållning, matjord, matkasse, matkultur, matkupong, matkällare, matlagning, matlust, matnyttig, matolja, matos, matpengar, matranson, matrast, matrest, matris, maträtt, matsal, matsedel, matservering, matsilver, matsked, matsmältning, matspjälkning, matstrejk, matstrupe, matstylist, matställe, matsäck, matvara, middagsmat, skolmat, skräpmat, skåpmat, smalmat, snabbmat

Synonymer

föda, krubb, livsmedel, måltid, foder, kost, bajskorv, födoämne, käk