medalj

Substantiv

medalj

1. en bricka av ett metallmaterial som används som belöning eller pris

   1839: Biografiskt lexicon öfver namnkunnige svenske män (Leffler & Sebell):

   Det blefve för vidlyftigt att uppräkna alla de många uppdrag G. sedan fick att förfärdiga medaljer och medaljoner; [...]

   Etymologi: Liksom danska medalje, tyska Medaille, engelska medal från franska médaille, av italienska medaglia, av medellatin medalia, ("litet mynt"), från latinska metallum.

   Sammansättningar: bronsmedalj, förtjänstmedalj, guldmedalj, hedersmedalj, medaljhopp, medaljliga, silvermedalj, svärdsmedaljör, tapperhetsmedalj

   Besläktade ord: medaljong, medaljör, medaljer