min

Pronomen

min (förenade possessiva pronomen)

uttal: /mɪn/

possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum

Min bologna smakar gott.
ovanstående i självständig form

Du kan få skärmen, men datorn förblir min.

min (reflexiva possessiva pronomen)

reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har n-genus; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular utrum
ovanstående i självständig form

Synonymer

uppsyn, grimas

Etymologi

Fornnordiska mínn, av urgermanska *mīnaz (varav även engelska mine, tyska mein, etc.), av urindoeuropeiska *meino-, från *mei (lokativ av *me-, "mig") och *-no- (adjektivsuffix).

Översättningar

bretonska: ma^(br)
engelska: my^(en) (1, 3), mine^(en) (2, 4)
esperanto: mia^(eo)
finska: minun^(fi) (från ordet minä^(fi))
franska: mon^(fr) m ma^(fr) f (1, 3), le mien^(fr) m la mienne^(fr) f (2, 4)

japanska: 私^(ja)の (わたし^(ja)の, watashi no eller わたくし^(ja)の, watakushi no), 僕^(ja)の (ぼく^(ja)の, boku no), わし^(ja)の (washi no), 俺^(ja)の (おれの, ore no)
nederländska: mijn^(nl)
portugisiska: meu^(pt), minha^(pt)
ryska: мой^(ru)
tyska: mein^(de), meine^(de), meinen^(de), meiner^(de)
ungerska: -m
älvdalska: menn m, mąi f, mett n

Substantiv

min

uttal: /miːn/

känslouttryck i ansiktet

Etymologi

I svenskan sedan 1631, från franska mine (varav även tyska Miene, engelska mien), av bretonskans min, "mun", "näbb", "nos".

Fraser

hålla god min

COMPOSITIONS-1

Se även

grimas

Översättningar

engelska: facial expression^(en)

nederländska: gelaatsuitdrukking f
portugisiska: expressão facial
tyska: Miene^(de) f, Gesichtsausdruck^(de) m

Förkortning

min

förkortning för minut
förkortning för minimum