mjöl

Substantiv

mjöl

  1. (mat) finmalet pulver av säd; tidvis överfört om andra finmalna pulver
  2. (mat) sort av mjöl (1)
Etymologi: Av fornsvenska miol, miøl, møl, av fornnordiska mjǫl, av urgermanska *melwą, av urindoeuropeiska *melh₂-.
Besläktade ord: mjölig, mjölnare
Sammansättningar: bovetemjöl, dinkelmjöl, frömjöl, grahamsmjöl, havremjöl, majsmjöl, mjölbagge, mjölklister, mjölrätt, mjölsäck, potatismjöl, rismjöl, rågmjöl, siktmjöl, stenmjöl, vetemjöl
Fraser: ha rent mjöl i påsen
pulver av säd
  • baskiska: irin
  • bokmål: mel (no), mjøl
  • danska: mel (da) n
  • engelska: flour (en)
  • estniska: jahu
  • finska: jauho (fi)
  • franska: farine (fr) f
  • isländska: mjöl (is) n
  • italienska: farina (it) f
  • lulesamiska: jáffo
  • nederländska: meel (nl) n
  • nynorska: mjøl n
  • polska: mąka (pl)
  • ryska: мука (ru) f
  • spanska: harina (es) f
  • tyska: Mehl (de) n