mor

Substantiv

mor

• uttal: /muːr/ (betydelse 1-2.)
• uttal: /muːr/ eller /moːr/ (betydelse 3.)

1. kortform av moder, särskilt vanligt vid direkt tilltal

   Vi vill beklaga din mors plötsliga död.

   Sammansättningar: farmor, gammelmor, mormor, svärmor

2. (ålderdomligt) om (äldre) kvinna med ansvarställning; husmor

   Har mor köpt någon mjölk idag?

   Inte ska väl mor Agda behöva baka fikabröd åt hela herrskapet.

   Sammansättningar: husmor, matmor

3. (historia) benämning på mörkhyad nordafrikansk medlem av en muslimsk folkgrupp som erövrade Iberiska halvön under 700-talet

   Cordoba, morernas sista fäste på Iberiska halvön, erövrades av spanjorerna 1492.

   Etymologi: Sen 1700 från tyska Maurus. Troligen ursprungligen av feniciska mawharim "västerlänningar", latinsk form mauri. I övrigt via spanska moros som betecknade araber och berber som erövrade Iberiska halvön under 700-talet. Se även mauretanier, morian.

   Besläktade ord: morisk

Synonymer

Wikipedia har en artikel om: Morer