munk
Substantiv
munk
- en man som lever i kloster
- ett slags ringformigt, friterat bakverk
- (göteborgska, bakverk) ett slags bakverk med skumaktig fyllning
Synonymer
klosterbroderEtymologi
Fornsvenska munker, av latin monachus, av grekiska μοναχός, monachos, av μόνος, monos, "ensam" (jämför mono). Namnet på bakverket är i överförd bildlig bemärkelse i fornsvenskan.
Sammansättningar
- man i kloster
- munkcell
- munkkloster
- munkkåpa
- munklöfte
- munkorden
- tiggarmunk
- bakverk
- pösmunk
- raggmunk
- syltmunk
- äppelmunk
Översättningar
man i kloster
- danska: munk (da) u
- kurdiska: abon (ku)
- engelska: monk (en)
- franska: moine (fr), religieux (fr)
- grekiska: μοναχός (el)
- latin: monachus
- polska: mnich (pl), zakonnik (pl)
- portugisiska: monge (pt) m, monja (pt) f
- tyska: Mönch (de)
ett friterat bakverk
- engelska:
- amerikansk: donut (en)
- brittisk: doughnut (en)
- polska: pączek (pl)
- portugisiska: rosquinha f
- tyska: Donut (de) m
ett skumfyllt bakverk
