måg
Substantiv
måg
ens barns make
1874: Ett lyckoskott - Skiss av Axel S-g , Svenska Familj-Journalen, band XIII:
Anders Ek är en bra karl, om du så vill, men min måg blir han aldrig.
1915: Från Nebos höjder , John Wahlborg:
Sin ålderdoms ro njöt hon hos en sin dotter och måg .
1927: Grannarna , Fredrika Bremer:
Mågarnas och sönernas ideliga böner och slutligen alla döttrarnas knäfall bevekte äntligen fru Märta och hon gav tillåtelse att de båda förskjutna skulle få återkomma.
1931: Labyrinten , Hjalmar Bergman:
Mor Olofsson tog honom till måg därför att han var baron och ingenjör – kanske mest baron.
1980: Under hallonträdet, Margareta Sarri:
Var han en vän till Jenny eller en gäst i familjen eller blivande måg eller hur skulle han egentligen behandlas?
Etymologi: Av fornsvenska māgher , av fornnordiska mágr (”manlig ingift släkting: svåger. svärfar, svärson”) Av urgermanska *mēgaz m ("svåger", även"ingift manlig släkting"). Besläktat med färöiska mágur ("måg"), isländska mágur ("svåger"), gotiska svärson