nedstämdhet

Substantiv

nedstämdhet

1. det att vara nedstämd, tyngd av olyckskänslor

   1925: Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf:

   Nu däremot, då Charlotte Löwensköld hade visat sig lågsinnad och beräknande, kände han en djup nedstämdhet.

   Varianter: nerstämdhet

   Besläktade ord: nedstämd