nedstämdhet

Substantiv

nedstämdhet

  1. det att vara nedstämd, tyngd av olyckskänslor
    1925: Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf:
    Nu däremot, då Charlotte Löwensköld hade visat sig lågsinnad och beräknande, kände han en djup nedstämdhet.
    Varianter: nerstämdhet
    Besläktade ord: nedstämd
det att vara nedstämd
  • tyska: Niedergeschlagenheit (de) f