neurotransmittor

Substantiv

neurotransmittor

  1. (fysiologi) kemiskt ämne som i en (kemisk) synaps frisätts via exocytos från det presynaptiska membranet, diffunderar över synapsspalten och binds till lämpliga receptorer på det postsynaptiska membranet
    När en aktionspotential når nervändsslutet aktiveras spänningsstyrda kalciumjonkanaler i det presynaptiska membranet. Inflödet av kalciumjoner utlöser exocytos av de vesikler med neurotransmittorn som finns i nervändsslutet.

Synonymer

signalsubstans, transmittorsubstans

kemiskt ämne som i en synaps förmedlar en signal mellan två celler
  • engelska: neurotransmitter (en)
  • tyska: Neurotransmitter (de) m