nominativ

Substantiv

nominativ u även n

  1. (lingvistik) kasus som används för subjektet i en sats, grundform

Synonymer

nämnefall

Grammatik

Som utrum: best. -en; pl. -er
Som neutrum: best. -et; pl. -

Etymologi

Från latinets nominativus.

kasus
  • danska: nævnefald n, nominativ (da) u
  • engelska: nominative case (en), nominative (en)
  • finska: nominatiivi (fi)
  • franska: nominatif (fr) m
  • isländska: nefnifall (is) n
  • polska: mianownik (pl) m
  • ryska: именительный падеж (ru) m
  • tyska: Nominativ (de) m

Adjektiv

nominativ

  1. (lingvistik) som har att göra med eller som liknar
nominativisk
  • engelska: nominative (en)