norska
Substantiv
norska
- ett språk talat främst i Norge
- 1914: Nordisk familjebok:
- Mot slutet af medeltiden växer detta danskans inflytande med jättesteg, så att den norska litteraturen aftynar och norska som skriftspråk slutligen alldeles undantränges af danska.
- 1914: Nordisk familjebok:
- kvinna från Norge
- 1929: Svensk Läraretidning:
- Iförda sin hemtrakts dräkter sutto två norskor och sysslade med vävning och sömnad.
- 1929: Svensk Läraretidning:
Översättningar
språk
- armeniska: նորվեգերեն (norvegeren)
- baskiska: norvegiera (eu)
- bokmål: norsk (no)
- bosniska: norveški m
- danska: norsk
- finska: norja (fi)
- franska: norvégien (fr) m
- isländska: norska (is) f
- italienska: norvegese (it) m
- polska: norweski (pl)
- ryska: норвежский язык (ru) m (norvézjskij jazýk)
- spanska: noruego (es) m
- tyska: Norwegisch (de) n
- ungerska: norvég (hu)
- volapük: Norgänapük
kvinna
- bokmål: nordmann (no) m, norsk kvinne m
- danska: nordmand (da)
- engelska: Norwegian (en), Norwegian woman
- finska: norjalainen (fi)
- franska: Norvègienne f
- isländska: Norðmaður m
- polska: Norweżka (pl)
- ryska: норвежка (ru) f
- tyska: Norwegerin (de) f
- volapük: (man/kvinna) Norgänan (vo), (kvinna) ji-Norgänan
Adjektiv
norska
- böjningsform av norsk
