officer
Substantiv officer
högre befälsperson inom krigsmakt
Sammansättningar: arméofficer, artilleriofficer, bataljonsofficer, dagofficer, flaggunderofficer, flygofficer, garnisonsofficer, infanteriofficer, kavalleriofficer, marinofficer, officersaspirant, officersboställe, officersförbund, officersgrad, officershögskola, officerskår, officersmäss, officersutbildning, officersämne, pansarvärnsofficer, plutonsofficer, regementsofficer, reservofficer, sambandsofficer, sjöofficer , stabsofficer, subalternofficer (ur bruk), underhållsofficer, underofficer, underrättelseofficer, yrkesofficerGrammatik: I äldre tid användes pluralformerna officerer(s) i obestämd form, och officererna(s) i bestämd form. De förekommer i viss mån fortfarande, men inte alls lika frekvent.
Synonymer
befälhavare
Översättningar
Översättningar
bokmål: offiser
danska: officer
engelska: officer (en)
estniska: ohvitser
finska: upseeri (fi)
franska: officier (fr)
grekiska: αξιωματικός (el)
indonesiska: perwira (id)
isländska: liðsforingi (is) , offisér
italienska: ufficiale (it)
lettiska: virsnieks
litauiska: karininkas
nederländska: officier (nl)
polska: oficer (pl)
portugisiska: oficial (pt)
rumänska: ofiţer
ryska: офицер (ru)
slovakiska: dôstojník
slovenska: častnik
spanska: oficial (es)
tjeckiska: důstojník
turkiska: subay (tr)
tyska: Offizier (de) m Offizierin f
ungerska: katonatiszt (hu) , tiszt (hu)
Se även