olycka

Substantiv

olycka

1. negativ händelse som inträffar utan avsikt från de inblandade

   Den stora olyckan på E4:an kostade fem människor livet.

   Det var förmodligen bara en olycka, men än så länge kan vi inte säkert utesluta brott.

2. långvarigt tillstånd av svåra livsförhållanden

   Girighet är grunden till människornas olycka.

Synonymer

olyckshändelse, incident, haveri, misär, missöde

Etymologi

Från fornnordiska úlykka.

Besläktade ord

• olycklig

Sammansättningar

• arbetsplatsolycka
• bilolycka
• cykelolycka
• drunkningsolycka
• dödsolycka
• flygolycka
• gruvolycka
• olycksalig
• olycksbarn
• olycksbringande
• olycksbådande
• olycksdiger
• olycksfall
• olycksfågel
• olycksfödd
• olyckshändelse
• olycksmoln
• olycksmättad
• trafikolycka
• tågolycka
• singelolycka
• sjöolycka