omgivning

Substantiv

omgivning

1. det som finns nära något

   Finns det någon affär i omgivningen av skolan?

   Lär känna omgivningarna.

   Om f är deriverbar i en omgivning av a, och derivatan f′ utför teckenväxlingen + 0 − för a, så har f ett lokalt maximum i a.

2. (överfört) personer som befinner sig inom syn- eller hörhåll
3. (överfört) bekantskapskrets; de personer som en given person regelbundet kommer i kontakt med

   Ingen i hans omgivning hade en aning om att han spelade bort så mycket pengar varje vecka.

Synonymer

environg, närhet, grannskap, miljö, trakt, omnejd, nejd, närmiljö