omkomma

Verb

omkomma

  1. i samband med en viss händelse, som en olyckshändelse, ett våldsdåd eller ett sjukdomsutbrott
    Samtliga passagerare omkom.
    Etymologi: Av fornsvenska umkoma (”om tid: komma åter, gå i kretslopp”). Jämför medellågtyska ummekommen (tyska umkommen).

Synonymer

förolyckas, stupa, avlida

  • engelska: be killed, perish (en)
  • polska: zginąć (pl), ponieść śmierć, stracić życie
  • tyska: umkommen (de)