orgel
Substantiv
orgel
- uttal: /'orˌjɛl/
- tangentinstrument och blåsinstrument, där ljudet framställs genom att luftströmmar sätter i svängning luften i ett rör
- Fataburen: Redogörelse för Nordiska museet 1918: De viktigaste önskemålen [...] äro nu att kunna anskaffa en god orgel [...]
- Sammansättningar: elorgel, kyrkorgel, oralorgel, orgelmusik, orgelpipa, orgelstämma
Etymologi
Jämför fornsvenska orghelmakare 1460 = danska; i nysvenska ånyo inlånat från tyska Orgel, av fornhögtyska orgala = fornengelska orgel, ombildning av fornhögtyska och fornengelska organa (engelska organ), medellågtyska, isländska organ, fornsvenska orgha; av (medeltids)latin organum, omkring 300: orgel (i modern betydelse), plural organa, orgelpipor; från grekiska órganon, verktyg.
Översättningar
blåsinstrument med pipor
- armeniska: երգեհոն (jergehon)
- bokmål: orgel
- danska: orgel (da)
- engelska: organ (en), pipe organ (en)
- esperanto: orgeno
- finska: urut (fi)
- franska: orgue (fr)
- italienska: organo (it)
- limburgiska: órgel
- nederländska: orgel (nl)
- polska: organy (pl)
- portugisiska: órgão (pt)
- spanska: órgano (es)
- tyska: Orgel (de) f
