orm
Substantiv
orm
- uttal: orm /ˈʊrm/
Etymologi
Av fornsvenskans ormber, av fornnordiskans ormr. Besläktat med isländskans ormur (samma bet.), tyskans Wurm (mask), engelskans worm (mask) och latinets vermis (mask).
Hyperonymer
- fjällbärande kräldjur
Hyponymer
reptil
Sammansättningar
reptil
- boaorm
- kopparorm
- ormbett
- ormbiten
- ormbo
- ormbunke
- ormbär
- ormfisk
- ormgift
- ormgran
- ormgrop
- ormknut
- ormmänniska
- ormrot
- ormserum
- ormskinn
- ormslå
- ormspott
- ormstjärna
- ormtjusare
- ormträd
- ormtunga
- ormvråk
- ormyngel
- ormyngel
- ormägg
- ormörn
- skallerorm
Översättningar
reptil
- ainu: ウェンペサニ
- albanska: gjarpër m
- arabiska: ثُعْبَان m, ثَعَابِينُ pl.
- armeniska: օձ (hy)
- arumänska: sharpe
- asturiska: culiebra f
- azerbajdzjanska: ilan (az)
- bokmål: slange (no)
- danska: slange (da) u
- engelska: snake (en), serpent (en)
- esperanto: serpento
- estniska: madu (et), uss (et)
- fijianska: gata (fj)
- finska: käärme (fi)
- franska: serpent (fr) m
- färöiska: slanga f, ormur m
- friuliska: sarpint m
- japanska: 蛇 (ja) (へび, hebi)
- nederländska: slang (nl) f
- nynorska: orm, slange (nn)
- polska: wąż (pl) m
- ryska: змея (ru)
- spanska: serpiente (es) f
- turkiska: yılan (tr)
- tyska: Schlange (de) f
Se även
- orma sig
