otta

Substantiv

otta u

tidpunkten på dagen mellan natt och gryning; tidig morgonstund

Idag var jag minsann uppe i ottan. Det händer inte alltför ofta.

2003 (20 apr): Kloster i Karelen lever på turister (Svenska Dagbladet):

Till vardags går munkarna upp i ottan och dagarna styrs av rutiner: bön, måltider och arbete.

Besläktade ord: natt

Se även: arla

Vanliga konstruktioner: i ottan
morgongudstjänst

Sammansättningar: gökotta, julotta, svinotta, ottefågel, ottesång

Etymologi: Av fornsvenska , av fornnordiska ótta. Jämför isländska ótta (som i t.ex. óttusöngur) och danska otte (som i ottesang). Besläktat med bland annat gotiska hanegäll, dagbräckning