på färde

Adverb

på färde

1. i görningen, som försiggår

   1871: Nils Bosson Sture: Testamentet, Carl Georg Starbäck:

   »Viktiga saker månde då vara på färde, gamle fader Bengt!» yttrade riddaren.

   Varianter: på färdom (ålderdomligt)

   Vanliga konstruktioner: vara på färde

Etymologi

Fornsvenska a færdhe, a færdhom, jämför isländska á ferðum.