panik

Substantiv

panik

1. en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro

   Etymologi: Av franska panique, av grekiska πανικός (panikós, ”som tillhör Pan”).

   Besläktade ord: panisk

   Sammansättningar: moralpanik, panikartad, panikattack, panikbromsa, panikbromsning, panikkänsla, panikköp, panikreaktion, paniksituation, panikslagen, panikstämning, panikunge, panikångest, panikåtgärd