parlamentarism

Substantiv

parlamentarism

1. statsskick där en vald folkrepresentation har ett avgörande inflytande på regeringsmakten

   1917: Tiden:

   I själva verket kan man lugnt konstatera, att 1809 års regeringsform ej grundlade någon parlamentarism, utan tvärtom genom en del av sina bestämmelser lade rätt så besvärliga hinder i vägen för en utveckling i denna riktning.

   Besläktade ord: parlament, parlamentarisk, parlamentariker