parlamentarism

Substantiv

parlamentarism

  1. statsskick där en vald folkrepresentation har ett avgörande inflytanderegeringsmakten
    1917: Tiden:
    I själva verket kan man lugnt konstatera, att 1809 års regeringsform ej grundlade någon parlamentarism, utan tvärtom genom en del av sina bestämmelser lade rätt så besvärliga hinder i vägen för en utveckling i denna riktning.
    Besläktade ord: parlament, parlamentarisk, parlamentariker
statsskick där en vald folkrepresentation har ett avgörande inflytande på regeringsmakten
  • franska: parlementarisme (fr) m