patron

Substantiv

patron

uttal: /pa'tro:n/

sammansatt stycke ammunition som består av projektil, laddning och tändsats

En patron fastnade mitt under eldgivningen och sprängde geväret.
utbytbar behållare som används i apparater av olika slag

Bläckstråleskrivaren behöver en ny (bläck)patron.
(ålderdomligt) titel för ägare av bruk eller gods

Bruket får sällan besök av patron Karlsson.

Synonymer

hylsa, projektil, skott, godsägare

Etymologi

Sedan 1540 av franska patron "modell; schablon".
Samma som 1.
Sedan 1751 av latinska patronus "skyddsherre, målsman" av pater. Se även fader. Ursprungligen samma som 1.

behållare

kasett

godsherre

godsägare
lantjunkare
storbonde
possessionat

Sammansättningar

brukspatron
bläckpatron

Översättningar

ammunition

engelska: round^(en), cartridge^(en)
franska: cartouche^(fr) f

polska: nabój^(pl) m, ładunek^(pl) m
tyska: Patrone^(de) f

behållare

engelska: cartridge^(en)

polska: nabój^(pl) m
tyska: Tintenpatrone^(de) f

godsherre

engelska: patron^(en)

polska: dziedzic^(pl) m
tyska: Patron^(de) m