pina

Substantiv

pina

  1. kroppsligt eller psykiskt lidande eller smärta som är ihållande och plågsamt
    Livet sågs som en kort vistelse i den jordiska jämmerdalen och efter det kommer det himmelska riket eller den eviga pinan.
    Jag hade fått ena höften opererad och att gå var en pina.
    Många manualer är en pina att läsa.
    Besläktade ord: pinsam
    Sammansättningar: pinoande, pinoredskap, pinokammare, pinorum, pinoträd
    Fraser: göra pinan kort
  2. böjningsform av pi

Synonymer

plåga, kval, tortera, lidande, smärta

plågsamt lidande
  • polska: męka (pl) f, męczarnia f, udręka f, mordęga f, katusze pl.
  • tyska: Pein (de) f, Qual (de) f

Verb

pina

  1. förorsaka kroppsligt eller psykiskt lidande eller smärta
    Fängelser och koncentrationsläger fylldes av politiska fångar, som pinades med grym tortyr.
    Jag pinade mig hem i pinande blåst och småvass snö som piskade mitt ansikte.
    Jag pinades av att se hästarna gå dag ut och dag in i åkern med betsel i munnarna.
    Jag pinade livet ur dem med mina många och vassa ord.
    Fraser: pina livet ur
orsaka lidande
  • polska: męczyć (pl), dręczyć (pl)
  • tyska: peinigen (de), quälen (de)