pola

Verb

pola

1. (vardagligt) vara sexuell partner (med)

   1976: Barnens ö, P.C. Jersild:

   Ambulansförare, nej de planerna hade tagit ett snabbt slut när morsan började pola med Stig.

   Vanliga konstruktioner: pola med

   Etymologi: Av förbrytarspråk pola (”vara kompanjon med”), av pol (”kamrat, fästman”). Troligen av slaviskt ursprung.

   Besläktade ord: polare